Vecka 2: Milstolpe nådd

Jag är tillbaka på 60-talet och med ett halvt kilos marginal. Lycka! Vet inte vad som hände igår morse men bryr mig inte. Idag är jag glad. Lustigt att 69,5 idag gör mig glad när det gjorde mig deppad i våras. Då på väg upp - och nu på väg ner.

Igår träffade jag min kompis B och efter några amningar och blöjbyten så kom vi ut ur hennes lägenhet. Slank in på Naturkompaniet och sen kom jag ut med ett par stavar.

Jajamensan, nu är jag medelsålders och muppar runt med stavar också. (Förlåt alla frälsta stavgångare, men det SER muppigt ut!) Det var inte helt lätt att ställa in dem i rätt längd men jag stannade en stavis i parken och frågade hur långa de skulle vara och hon hjälpte glatt. Sen hade marken frusit och stavarna hoppade runt lite grand. Läste på efteråt att man inte ska sätta ner dem framför sig som när man skidar, utan den ska alltid ligga lite lutande. Ska prova mer för att få bra flyt i stavandet. Inte så jobbigt som jag hade trott men idag har jag lite känning i ryggmusklerna mellan skulderbladen och lite på framsidan av axlarna. Känns bra!

Jag stegar vidare. Läste att bloggaren tråktanten slutat med stegräknare för att det blev stressande, för hela hennes familj. Jag får verkligen fart av min stegräknare. Den får ut mig på mornar när jag segar runt. Den får ut mig på en kvällsrunda för att det är roligt. Den får mig att gå istället för att ta bussen. Den får mig att åka kommunalt istället för att ta bilen.

Idag är det dock en bildag. Ska skjutsa svägerskan R till jobbet så att hon får göra det sista innan hon får barn vilken dag som helst. Sen var det lite vinterdäckspyssel och "ombytt" träning som ska klämmas in.

Swooosh! Där stormade äldsta dottern in (bor hos pappa den här veckan) för att få snabbfrukost, kärlek och glada tillrop om att göra läxan i eftermiddag innan vattengympan. Jösses vilket tempo det är på henne.