Stress suger

Har länge trott att tristess var min största anledning till att äta/dricka fel saker. Har också trott att det var mer eller mindre min enda anledning.

Den här veckan har jag sett att stress, och då menar jag den negativa stressen som i mitt fall hänger ihop med sin bästa kompis frustration, är minst lika bra på att få mig att falla för fel mat och dryck.

Dåligt. Tröttsamt.

Ska snart gå ut för att ta igen lite av den träning som jag avbokat under veckan som varit. Hade en plan. Den gick åt pipan. Och nästa vecka har jag redan avbokat inbokade träningsträffar till förmån för jobbaktiviteter. Morrar lite när jag tänker på att andras obefintliga planering gör att min planering spräcks.

Och nej. Det är inte realistiskt att genomföra min plan och strunta i vad som händer om jag inte är med på de plötsligt uppkomna mötena/aktiviteterna. Om jag inte avsäger mig uppdraget förstås. Kanske kommer jag att göra det så småning om, men inte än.