Att överdriva & prioritera sig själv

Valde bort jobbet i helgen! Det var svårt men jag är jätteglad att jag valde mig själv. Kände att jag kunde ha jobbat dygnet runt och ändå inte kommit tillräckligt långt - så varför ödsla min dyrbara helgtid när ingen annan jobbade? Och när ingen bett mig göra det?

Jag har svårt att:
* inte komma i tid (eftersom jag tycker att det är respektlöst),
* inte ha gjort vad som förväntas av mig (egentligen är det ju en slags försening - alltså är det respektlöst det med)
* inte hjälpa andra som inte klarar att göra vad de behöver (det är ju taskigt att lämna någon i sticket)
... och så här håller min lista på.

Men i helgen tänkte jag att: Ingen har bett mig om något, det är bara jag som ser vad jag skulle behöva/kunna göra. Och jag var helt slut på energi. Kom i och för sig ut och gick en stund, men det laddade inte mina energidepåer tillräckligt. Så jag lyxade som f-n! Jag hade roligt, utbytte frustration och idéer. Och jag tummade till och med på mina "jag ska inte" så pass att jag både drack vin, men det var det värt för det var ett av mina favoritviner som bjöds, och åt choklad.

Så istället för jobb dygnet runt hela helgen blev det på lördagen Thaimassage (som jag aldrig provat men satt som mål att prova i år) och sedan sov jag över hos en kompis (fd arbetskamrat) som liksom jag jobbar som en galning och gillar samma viner som jag. Hon är en energispruta utan dess like!
På söndag morgon gick vi båda på ansiktsbehandling på Axelssons elevskola (som jag velat prova i flera år för att det är en tredjedel så dyrt som på vanliga salonger) och slutligen gick jag på en en kroppsbehandling med scrub, inpackning och mer ansiktsmassage på dyra salongen.

Behöver jag nämna att jag var som en nerdrogad, dumflinande och ganska nöjd person i går kväll? Sov som en klubbad xxx. Stolt att jag prioriterat rätt och lycklig över att det fanns så många lediga tider en helg som denna. Stolt att jag inte i *alla* lägen känner att jag inte "kan dricka vin/äta choklad...".

Så är det måndag igen. Jobbet är inte lättare idag än i fredags men jag har lite mer energi nu. Jag gick hem efter mina 8 timmar och kommer att jobba hemifrån imorgon. Det kommer att ge mig chansen att ut och gå en timme istället för att sitta i bilköer...

Men nu över till att överdriva (om ni fortfarande är vakna). Jag skrev en vänlig varning på Ellans blog om att vara påpasslig och inte sugas med av allt för stor träningsiver i kombination med allt för kalorisnål kost. Ett avskräckande exempel som jag hittade tidigt i min itrim-fas var Sofie. Jag läste hennes blogg i kronologisk ordning med start den 25 februari 2008 för att hon gått ner med 2+2 och fått ett superresultat: 13 kg på 8 veckor. För bra för att vara sant tyckte jag - och det tycker jag fortfarande. Hon äventyrade sin hälsa så pass att hon fick åka in på sjukhus. Jag tyckte att hennes matintag var *alldeles* för litet och det visade det sig att hennes itrim-coach också gjorde. Trots det var hon ute och joggade och tog ut sig rejält. Hon gick mot itrim-rekommendationerna så det är just det jag ville varna för: ta det lugnt. Känn efter. Redovisa matintag och prata med itrim-personalen så att det inte blir för snedbalanserat. Visst är det härligt med snabba resultat, men inte om det slutar på sjukhus eller annan ohälsa.

Jag hade hoppats kunna länka er till exakt det inlägg i hennes blogg som beskrev när hon åkte in på sjukan pga att hon blev blind på ena ögat (tillfälligt lyckligtvis), men det verkar vara tekniska problem. Ni kanske vill leta själva och då är det bara att stega tillbaka till februari 2008 i hennes kalender och börja läsa.

Ha det gott!

PS. Jag vägde mig på supervågen idag och den visar det jag var rädd för: Jag har gått ner i vikt men tappat muskler OCH ökat i fett. Så går det när jag blir frustrerad, inte tränar och äter som en kratta... Nya tag :D

Morgonstund med bismak i mun

Hej alla! Jag har varit borta från bloggvärlden i många dar nu så jag ser fram emot att hinna läsa vad ni haft för er och tänkt under senaste tiden.

Idag skulle jag sova ut men klockan 6 vaknade jag med jobb snurrande i huvudet. Peters positiva rubrik får mig att le och jag kontrar med min egen morgonkänsla.

Promenadkläderna är på, kaffet och mina ägg är klara att ätas och jag är helt fri (gräsänka och barnledig) att göra precis vad jag vill i helgen. Dessvärre är det arbete som kommer att fylla mina vakna timmar under helgen men jag kommer också att gå ut och gå, träna och planera in träningen för nästa vecka. Två olika kompisar bjöd med mig ut ikväll, men bara tanken på alkohol gjorde mig trött så det väntar jag med. Behöver verkligen inte en bakfylla just nu.

Den här veckan har jag plågat mig upp ur sängen extra tidigt för att åtminstone två mornar komma ut och gå innan jobbet. Det har hjälpt mig att bli av med lite av min frustration, men långt ifrån all. Det finns någon slags plan på jobbet för att lösa den förvirring som nu råder, men vi anar att den planen kan ta tid innan den ger resultat och dessutom riskerar vi förseningar och ännu mer förvirring innan resultatet visar sig. Jag gillar utmaningar, men inte i konstant motvind med förvirrade lagkamrater och en ledare som inte är strukturerad.

Vågen står still vilket är strålande med tanke på att jag upptäckt att jag bara vill äta snabba kolhydrater när jag mår dåligt. Jag håller måltidsordningen och äter på det stora hela fortfarande helt OK. Det jag saknar i veckorna är träningen eftersom den hjälper mig att stänga av jobbet.

Hoppas att det går bra för er!

Stress suger

Har länge trott att tristess var min största anledning till att äta/dricka fel saker. Har också trott att det var mer eller mindre min enda anledning.

Den här veckan har jag sett att stress, och då menar jag den negativa stressen som i mitt fall hänger ihop med sin bästa kompis frustration, är minst lika bra på att få mig att falla för fel mat och dryck.

Dåligt. Tröttsamt.

Ska snart gå ut för att ta igen lite av den träning som jag avbokat under veckan som varit. Hade en plan. Den gick åt pipan. Och nästa vecka har jag redan avbokat inbokade träningsträffar till förmån för jobbaktiviteter. Morrar lite när jag tänker på att andras obefintliga planering gör att min planering spräcks.

Och nej. Det är inte realistiskt att genomföra min plan och strunta i vad som händer om jag inte är med på de plötsligt uppkomna mötena/aktiviteterna. Om jag inte avsäger mig uppdraget förstås. Kanske kommer jag att göra det så småning om, men inte än.

Sakta men säkert

Hade ju en dejt med supervågen idag. Har inte vägt mig där på en månad och var lite nervös efter helgens utsvävningar. Blev också ett träningspass på lunchen istället för att babbla med kollegorna. Insåg för övrigt idag att mina kollegor numera har vant sig vid att jag tränar på lunchen. I början (dvs för någon månad sen) så kommenterade de varenda gång jag inte följde med dem och åt - nu säger de bara "jaha, du ska träna". Det är jätteskönt för jag har lite svårt att säga nej till sociala saker till förmån för mina egna saker. Blir en klapp på egna ryggen. JAG håller kanske på att bli lite mer vuxen? ;)

Huuuur som helst. Supervågen. Och det gick över förväntan! Jag har gått ner (pyttelilla -0,1kg) men ökat 0,4kg muskler. Det är ju sk*tbra! Precis vad jag vill just nu.

Nästa vägning är om två veckor. Idag visade vågen på 30,3%. (Jag startade på 38,1%.) Nästa vägning skulle jag gärna vilja se att jag lämnat 30%-klubben fettmässigt. Vill så gärna komma ner på 20-talet. Målet ligger kvar på 25% men det är mer som en hägring än verkligt mål just nu. Men vem vet...

Pizza, chokladmousse, nötter

Inte klokt vad jag har ätit annorlunda saker i helgen. Det började med pizza i Järvsö. Har inte ätit pizza på minst ett halvår. Min familj är inte särskilt förtjust i pizza så det blir max ett par gånger per år, oftast som panikmiddag då. Men i lördags kändes Calzone som en jättebra idé. Jag fick inte i mig hela men innanmätet och de goda snibbarna på kanterna åt jag och det var gott!

Efter pizzan kom som vanligt min pizza-koma. Det är helt hopplöst. Vi kom fram till Harsagården och jag la mig på sängen och somnade. Men efter den tuppluren så blev det 7,5km i spåren innan det blev mörkt. Och vi skulle äta mer... Middag ingick och det var sillbuffé, renskavsgryta och chokladmousse. Allt gick ner. Och gott var det!

Frukost och mer mat! Gröt och ägg så klart. På vägen ut från matsalen såg jag att de hade messmör så jag högg en liten bit mjukt bröd med det och jösses vad gott det var. Tur att jag tog biten på vägen ut annars hade det kunnat bli många smörgåsar. 15 km i motvind och snö. Inte det bästa av väder, men tillräckligt bra för att vi skulle ge oss ut på myren för att få extra kilometer. På vägen hem var jag trött i armarna. Bara att inse att man behöver mycket överkroppsstyrka för skidor.

Efter skidor kom nötterna fram. Och jag var hungrig. Det kokta ägget var inte alls lika gott som nötterna...

Och ikväll har jag en dejt med supervågen. Tur att jag inte äter så här till vardags :)

Mot skidspåren

Imorgon bitti åker vi upp till Järvsö/Harsagården för att få åka lite skidor. Har inte åkt på flera år pga dålig tajming med jobb när det varit snö i Stockholm. Och jag missade snön i år igen så nu får vi åka uppåt i landet innan den försvinner där också.

Vi har inte riktigt planerat den här resan så nu håller vi på och funderar på allt som ska vara packat när vi sticker imorgon. Såååå nu ska jag packa lite :)

Vecka 18 kort och gott

Idag startar vecka 18 för mig och jag känner att jag är bättre rustad mentalt denna vecka, i jämförelse med förra veckan. Igår var jag tvungen att boka av min CykelPuls-träning som jag så gärna ville gå på. Sen kompenserade jag den missade träningspasset genom att gå på löpband och styrketräna på egen hand sent på kvällen.

Jag behöver träna. Särskilt nu när det börjar koka ihop sig med massor av viktiga saker som måste göras på jobbet. Tyvärr är det så lätt för mig att hoppa över träningen till förmån för jobbet, men igår så tränade jag ju till slut ändå. Det var mycket klokt gjort. Kände hur mina axlar gick från att vara spända fiolsträngar som började direkt under öronen sedan blev till normala axlar under träningen.

Hoppas ni har det bra!

Ovanor vecka 17

Bilderna ovan säger mig en hel del. Den vänstra är från januari efter mina första 10 veckor med itrim. Den högra är från igår och jag är inne i min 17:e vecka. Det är nästan ingen skillnad förutom att jag kan knäppa knappen i byxorna nu.

Jag tog bilden igår för att jag har märkt två saker:

• Jag har nu fattat att jag inte längre är överviktig, vilket jag var när jag startade. Det tog så här lång tid att förstå. Det är underbart.


• Jag har inte blivit av med gamla ovanor än. Det kanske jag aldrig kommer att bli, men just nu låter jag dem få härja lite väl fritt.

Kombinationen av de båda gör att jag inser mer och mer att jag verkligen behöver vara petig, disciplinerad och envis nu. Jag har inte skaffat mig tillräckligt många nya vanor som tillåter utsvävningar i någon större grad. Och jag märker att jag tar mig större och större friheter på utsvävningssidan.

Jag tar också hjälp av Ellans list-teknik:

Om jag når målvikt kommer jag att…
Trivas i kortärmade tröjor och linnen
Ha 4 kilos säkerhetsmarginal till min högsta trivselmaxvikt
Kunna ha ett par fina byxor som hänger och väntar i min garderob
Rensa ut alla kläder som inte sitter bra längre
Lägga ut ansiktbild och tala om vad jag heter i förnamn :)

Om jag avbryter dieten nu, helt och hållet, och återgår till mina gamla vanor kommer jag att…
Snabbt gå upp 5 kilo och sedan sakta gå vidare uppåt, uppåt, uppåt
Bli deppig och jobbig att ha att göra med
Bli mindre social och tröttare
Få tillbaka mina bilringar
Inte gilla att träna

Om jag kör på stenhårt nu de kommande två veckorna kommer jag att…
Komma närmare min målvikt
Ge kroppen maten och näringen den behöver
Bli sporrad att fortsätta och öka på träningen
Komma en bit ifrån min egendefinierade trivselmaxvikt

Så. Nu är jag mentalt redo att sätta ny fart.